Sandra

" I det tredje steget bryter den sjuke samman under en enorm stress av tilltagande ilska, rädsla och smärta. Drickandet ger inte längre nån kick. Han dricker inte längre för att känna lust, endast för att slippa olusten. De anhöriga reagerar allt mindre på hans manipulationer. Sårade, ilskna, besvikna och sorgsna drar de sig undan och slutar tro på honom.

Hans beteende skrämmer nu honom själv. Okontrollerad ilska, gråt eller plöstliga raseriutbrott. Han blir paranoid och upplever att alla är emot honom. Han ifrågasätter sin egen förmåga att kunna vara med andra och utövar känslomässig utpressning mot anhöriga och andra och utnyttjar deras känslor av ansvar, medömkan, skuldkänslor eller rädsla att han ska skada sig själv om de lämnar honom.

Insnärjd i sina egna lögner och bortförklaringar tror den sjuka att det är andra som är orsaken till hans problem. Han är livrädd för att vara ensam och beter sig som om han vill att de anhöriga ska hålla sig undan, men när de anhöriga gör det blir han upprörd. Många klara inte av att leva under denna press utan börjar ägna sig åt självmordstankar. Han skäms djupt över sig själv och sitt liv och känner att det är tomt och innehållslöst. Det inte personen har insett är att den är sjuk och inte behöver skämmas för sig själv och sitt liv. Genom att få hjälp med sjukdomen så kan livet förbättras."

---