Sandra

Nu har jag blivit ensam hemma i Luleå och ska påbörja en pluggoffensiv, mitt-i-sommar'n, helt galet.
Fast det går ju över fort som tur är.

Det värsta är att det är superbra väder här. 30 grader och sol idag, och igår..
och typ alla dagar..
Sen har jag också nåt vi kan kalla kreativ-panik.
Jag får såna där ryck ibland.
Jag får dom speciellt när jag inte borde få dom. Jag vill göra typ allt.
Jag blir nästan en liten hantverkare! Egentligen borde jag starta eget.
Men jag lär ju gå minus när jag är såhär kreativ typ 1 gång varannan månad...

Tänk er mig, fast ännu kortare än vad jag redan är, i en röd liten tomteluva, förkläde och en liten slägga i högra handen, och en pensel i den andra handen. Och en burk schack-målarfärg.... där har ni det!

Jag blir sådär att jag måste pysselpyssla med allt, städa, sy, måla, rita, skissa, bygga grejer, fota, sitta och skriva,
ni vet såntdär sjukt kreativt, men kanske inte alltid det som är nödvändigast precis just nu.
Jag behöver väl fan inte sy en kjol eller bygga en egen svart tavla till hallen... eller montera upp en garderob, eller måla en tavla? Inte NU?! OK
Det är ju bara jag eller karln som bryr sig om ifall nån dammsugar imorgon eller om 3 dagar, men nu är jag ju ensam hemma.

Men nog fan kliar det i fingrarna. Usch.
Imorgon ska jag verkligen plugga!

Sen måste jag ut och springa med myrvaderna mina, dom har pulserat sen jag kom hem från o-ringen.
Då kanske jag får ut lite av min frustration. Jag har dessutom köpt löpartights, najs va?;)
Hoppas dom stryper syret till nerven som vill vara kreativ!
För jag behöver verkligen inte det just nu.

Nu har jag nackspärr, gonatt!

---

---

Hej hej hej bloggen! Nu är jag hemma igen. 5 skavsår, 2 tunga lår och 2 skogsmyr vader senare.
Back to business
Jag har i alla fall varit på min andra tävling i orientering någonsin, eller mina 4 näst första.
Eller... Jag har tävlat en gång, och sen tävlade jag 4 ggr på o-ringen. Sådär!
Själva tävlandet är väl egentligen mot mig själv, att orientera bättre framförallt.
Eftersom jag började testa det för lite över ett år sedan.
Så nu har jag sprungit öppna banor på en ganska "lätt" orienteringsnivå egentligen, om man jämför med dom som hållit på hela livet. Längden har väl varit medeldistans för mig ungefär.

Sälenfjällen med sjukt bra väder, en liten solbränna, bra träning, träna kompass&karta och prova på nya utmaningar. Kan de bli bättre? Jag gjorde ju inte 4 kanonlopp direkt, men jag har lärt mig massor, det är de som räknas :) Dagens visdomsord. Peace love and u know what!

Etapp 1 Laddad för min andra tävling någonsin. Lite nervös.
Mycket uppför, skavsår i nyskorna efter halva banan, dålig kombination. Ger inte upp.
Plats:46 Tid:70:11

Etapp 2Jag är fotograf på upploppet! Världens skavsår, no way att jag startar, kan knappt gå utanför banan.

Etapp 3 Orolig för om tejpningen och plåstren ska hålla.
Orienteringen går rätt bra, men banan är nästan för lätt, så jag slappnar av och gör en onödig miss.
Lite tunga lerområden här och var, mycke folk ivägen.
Plats:74 Tid:42:46

Etapp 4 Lift upp till Hundfjället, underbart väder, trist med kort bana i sån fin terräng. Orienteringen går sjukt bra.
Tidig start och vaaarmt! Kan trycka på rejält, skavsåren håller!
Plats:32 Tid:27:55

Etapp 5 Lång bana, svår bana orienteringsmässigt och riktigt riktigt tung terräng. Mest tät skog och myrar överallt. Överallt!
Jag springer fel, bommar minst 20 min. Men får dock bra med träning... när jag måste springa genom samma myr jag sprang över nyss...
Plats:49 Tid:85:14

---

Den här gjorde jag till midsommar, blev grymt god.
när man blandade potatismjöl med frukten så blev det krämigt och gött!
Har jag sagt att jag gillar jordgubbar? :)

---

Ja det är jag
För nu har jag semester!!

---

Alltså, jag hittade en mapp i min dator med datorspelsmusik..
När jag var liten var jag ofta med när min bror och hans kompisar spelade.
Vi spelade mest Zelda tror jag.
Vi var som ett team, en var skitbra på att döda bossar, en kom på klurigheter, en var envis och körde om samma grej 1000 ggr.
Jag älskade att titta på och klura ut alla uppdrag.

Fatta vad nördigt!
Och ska jag vara ärlig så gillar jag vissa grejer av tvspelsmusiken jag hittade.
Den är så mysig och glad på nåt sätt :D

Det värsta jag vet är när killar går fram och säger en dålig raggningsreplik.
Det enda som funkar på mig är halvroliga raggningsrepliker...
som t ex: Du är som en vårsol i december
Eller att man inte raggar alls utan försöker lära känna mig.
Eller att jag får jaga lite, dock inte bli dissad, då lägger jag ner :D

Jag har pojkvän och skulle aldrig någonsin vara otrogen. Det finns liksom en grundläggande ärlighet och pålitlighet i vårt förhållande. Nåt som man inte behöver prata om rätt ut, utan den bara finns där.
Otrohet är en av dom värsta grejerna man kan göra mot en människa, och inte någon människa är värd att bli sviken på det sättet.

Visst har jag varit med om att någon försökt flörtat fast jag har pojkvän.
Det är alltid smickrande att någon försöker ragga, och jag tar oftast det som en komplimang.
Det är alltid roligt när någon är intresserad av att lära känna en bättre, eller tycker att man ser bra ut, eller är rolig osv osv. Och det tycker jag att man ska ta åt sig. Och vissa kontaktsökanden kan ju alltid bli vänskap.

Men jag hatar när det blir sådär extremt uppenbart att killar är tvungna att ragga rakt ut.
Ibland tänker jag att:
"Fyfan vilken idiot, om jag nu vore singel, tror han att han kan få mig på fall så lätt"

Idag hände en grej på jobbet. Jaa, på jobbet..bara där var det ju kört liksom.
Det är en kille som brukar stanna där jag jobbar ibland och snacka om allt möjligt.
Väldigt trevlig kille är det faktiskt, fast jag tror han är ltie för gammal för mig..
Men iaf, idag pratade vi om olika sporter och att träna och helt plötsligt så frågade han vart jag bor.
Så det är klart jag svarar på ett ungefär eftersom han varit trevlig hittills och jag antog att han bara undrar, och inte hade några intentioner med det. Jag tänker ju mest att det är roligt att lära känna lite folk utanför universitetet.'

När jag väl svarat så säger han:
"Jaha, ja nu vet jag ju ungefär vart du bor. Du får ta och bjuda in mig på en fika"
sen småler han lite med en sån blick som inte är vänskapsblick.

Då inser man ju att hans kallprat och frågor om "vad ska du göra i helgen? ska du ut?" hade intentioner från början.

1. Man kan inte bara kan bjuda sig själv hem till mig, bara pga att man kallpratat lite på jobbet.
2. Säger du så bara för att jag slutar imorgon?!
3. Hur gammal är du egentligen?
4. Vad fan ska jag svara? Hur ärlig ska jag vara?
5. Hade det inte varit smidigare att ta mitt nr, eller boka en dejt och istället ragga när man inte är på jobbet?

Iaf så sa jag ju:
"Nja, jag vet inte det ja"

När jag borde sagt:
"Tack, men nej tack!!"

Jag är så jävla feg!!

---