Den fega stoltheten

Jag måste bara få skriva om ett fenomen jag tycker är helt absurt.
Det handlar om stolthet.
Den stolthet många människor har när det gäller svåra perioder i ens liv.


Det finns så många ensamma människor som mår dåligt, över allt möjligt, men aldrig vågar be om hjälp.
Alltså, be om hjälp behöver ju inte vara att man bokar tid hos psykolog.
Det kan bara vara att man tar upp något med en vän/pojkvän/flickvän/man/fru eller familjen, går en timme till en kurator om inga andra möjligheter finns eller ringer någon telefonlinje som är gratis/anonym där du kan prata med någon.
Helt enkelt, att man överhuvudtaget pratar om det man mår dåligt över.


Att man inte ber om hjälp beror ju oftast på att man inte vill. Men bland att man inte har insett vad problemet faktiskt är, alltså vad man mår dåligt över.


Man tänker att man kan verka konstig, att man verkar svag i andras ögon, att ingen förstår eller att  "jag kan minsann reda ut mina problem själv". Man känner en skam över att be om hjälp.
När det många gånger i själva verket är tvärtom!
Var stolt över att du investerar i dig själv och vågar ta tag i dina problem!
Alla har vi våra problem här i livet, små som stora.

Våga be om hjälp, du är starkare om du ber om hjälp än om du tiger och skäms!
Alla kan vara en bra medmänniska bara genom att lyssna.


Stolthet är fegt när det gäller problem.









Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback