Sluta med duktig-flicka-syndromet!!
Det leder bara till mer stress och sjukdomar bland kvinnor.
För dom personerna som drabbas av det mäts egenvärdet i prestationer och inte i självkänsla.
Nu ska vi inte dra alla påståenden över en kant men oftast stämmer alla dessa påståenden in på såna typer av personer:
- Karriärfokuserade, älskar att jobba
- Högt arbetstempo
- Strävar efter perfektionism, måste prestera bäst av alla och visa det, överarbetar ofta
- Utför andras arbete, (ofta för att andras arbete inte duger i dennes ögon)
- Svårt för att säga nej
- Hävdar sig både på fritid och jobb,
t ex genom många åtaganden, genom att muntligt visa att man har de bästa kontakterna/sötaste vännerna osv, tar endast på sig åtaganden som kan ge något för karriären.
Ska jag vara ärlig så hoppas jag för deras egen skull att de går in i väggen.
Inte för att jag inte unnar kvinnor en framgångsrik karriär.
Utan för att ibland kan det vara bra att nå botten, för att få en sundare livssyn, och ta hand om sig själv för att få en bättre självkänsla.
Jag är så j-vla glad för att jag har ett sunt förhållande till allt vad gäller prestationer.
Jag gör mitt bästa, och i de fall där jag har stort intresse för ämnet så strävar jag efter perfektionism och tar på mig saker. Men jag går inte under ifall det inte blir som jag vill, jag blir bara mer motiverad.
Jag skyltar inte om mina bra prestationer bland människor, utöver nära vänner som faktiskt bryr sig. Och enda gången jag försöker skylta med det är när jag söker jobb.
Jag har riktiga vänner. Som inte bara är till för kontakt och referenser, för att ge karriären ett skutt i framtiden. Och det säger jag för att jag vet att de faktiskt bryr sig så mycket mer om mig än tex tidigare arbetslivserfarenhet, utbildning jag läser osv osv..
Riktiga vänner, dom é klippor. Stabila och hårda. Dom är paraplyt i regnet och vindskyddet ute på isen. Och solskyddsfaktor 50 på sommaren. Dom har dessutom 24 timmars kundservice! Det är gött mos!
Tack för det!
Hallelujah.
Nu ska jag leka lite på datorn.
Ciao
För dom personerna som drabbas av det mäts egenvärdet i prestationer och inte i självkänsla.
Nu ska vi inte dra alla påståenden över en kant men oftast stämmer alla dessa påståenden in på såna typer av personer:
- Karriärfokuserade, älskar att jobba
- Högt arbetstempo
- Strävar efter perfektionism, måste prestera bäst av alla och visa det, överarbetar ofta
- Utför andras arbete, (ofta för att andras arbete inte duger i dennes ögon)
- Svårt för att säga nej
- Hävdar sig både på fritid och jobb,
t ex genom många åtaganden, genom att muntligt visa att man har de bästa kontakterna/sötaste vännerna osv, tar endast på sig åtaganden som kan ge något för karriären.
Ska jag vara ärlig så hoppas jag för deras egen skull att de går in i väggen.
Inte för att jag inte unnar kvinnor en framgångsrik karriär.
Utan för att ibland kan det vara bra att nå botten, för att få en sundare livssyn, och ta hand om sig själv för att få en bättre självkänsla.
Jag är så j-vla glad för att jag har ett sunt förhållande till allt vad gäller prestationer.
Jag gör mitt bästa, och i de fall där jag har stort intresse för ämnet så strävar jag efter perfektionism och tar på mig saker. Men jag går inte under ifall det inte blir som jag vill, jag blir bara mer motiverad.
Jag skyltar inte om mina bra prestationer bland människor, utöver nära vänner som faktiskt bryr sig. Och enda gången jag försöker skylta med det är när jag söker jobb.
Jag har riktiga vänner. Som inte bara är till för kontakt och referenser, för att ge karriären ett skutt i framtiden. Och det säger jag för att jag vet att de faktiskt bryr sig så mycket mer om mig än tex tidigare arbetslivserfarenhet, utbildning jag läser osv osv..
Riktiga vänner, dom é klippor. Stabila och hårda. Dom är paraplyt i regnet och vindskyddet ute på isen. Och solskyddsfaktor 50 på sommaren. Dom har dessutom 24 timmars kundservice! Det är gött mos!
Tack för det!
Hallelujah.
Nu ska jag leka lite på datorn.
Ciao
Kommentarer
Trackback