Sandra

Funderade lite över det här med problem...
Alla har ju sina problem faktiskt..stora som små.
Dom dyker upp lite då och då.
Face it, livet går upp och ner.
Har man inga själv, så kan man alltid oroa sig för någon i ens närhet.

Det bästa med dom är att det egentligen inte spelar någon roll vad det är för problem, det får vara ett problem i alla fall.
Så länge man blir påverkad på ett negativt sätt, att man t ex blir arg, ledsen eller sårad eller deprimerad eller stressad.
Då får det vara ett problem, oavsett vad någon annan tycker om det.
För alla människor uppfattar olika saker som problem.

Fyfan vad människor skulle vara tråkiga om dom bara gled igenom livet utan problem, som på ett bananskal.
Dom skulle aldrig uppleva när något var bra, eftersom dom inte vet vad som känns dåligt.

Det bästa med problemen är att det alltid kommer något bra ur dom.
Jag är bara 22 år gammal.
Men jag har upplevt saker som ingen annan upplevt, och det har självklart format mig.
Precis som andra problem har format andra människor.
Men jag tycker att de problem som jag gått igenom har stärkt mig otroligt som person.
Jag tror att när man har insett det, så är problemet ur världen.
När man hittat en lösning på ett problem genom personlig insikt och en stark vilja att ta sig ur problemet.
När man kan se nåt gott ur något ont, det är då problemen har blivit en styrka.

Jag är otroligt tacksam för att jag fått uppleva både mina egna och de i min närhets problem.
Inte bara att man stärker sig själv, man kan stärkas ihop om man tar sig igenom olika typer av hinder som kommer på vägen.

Var inte det väldigt klokt sagt? :)

---